Opinionsblogg

Sverigedemokraterna kommer aldrig bli en dörrmatta åt Alliansen

 

För två veckor sedan gjorde Sverigedemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson, Oscar Sjöstedt, ett utspel på DI-debatt om vårt program för ett allianssamarbete. Utspelet följdes sedan igår upp med att meddela att Sverigedemokraterna inte kommer stödja en alliansregering om vi inte tillåts delta vid förhandlingsbordet.
 
 
Dessa två utspel är egentligen inget nytt, utan ligger helt i linje med vårt tidigare förhållningssätt – att vår ambition för samarbete är att rösta för det som är bäst för Sverige och det förslag som innebär att våra väljare får så mycket SD-politik som möjligt.


För Sverigedemokraternas del finns det ingen anledning att på något sätt lägga sig platt för Alliansen. Deras regeringstid mellan 2006 och 2014 var direkt förödande för Sverige och knappast ett bättre alternativ än tidigare Socialdemokratiska regeringar. Deras politik med öppna gränser, vurmande för mångkultur och att se försvaret som ett särintresse går helt enkelt inte att väga upp mot positiva åtgärder som jobbskatteavdrag eller införandet av karensdagen. En alliansregering kan helt enkelt bara vara bra om Sverigedemokraterna, som största oppositionsparti efter valet 2018, har stort inflytande över denna.


På lokal nivå bör naturligtvis samma förhållningssätt gälla. Som politisk sekreterare i Malmö, en kommun som har styrts av andra än socialdemokraterna under endast sex år sedan den allmänna rösträttens införande, vill jag naturligtvis se ett maktskifte. Problemet för oss blir dock hur lågt vi vill sjunka med tanke på vilka typer av epitet vi är beredda att ta från de andra oppositionspartierna.


Efter Patrik Reslows partibyte från Moderaterna till Sverigedemokraterna kommenterade Moderaternas kommunalråd i Malmö, Torbjörn Tegnhammar: ”Moderaterna i Malmö har inga bruna tendenser över huvud taget, så jag förstår att man inte känner sig hemma där om man har de värderingarna.”


Kommunalrådet har tidigare också flera gånger uttryckt att Sverigedemokraterna skulle vara ett rasistiskt parti.
Vad jag menar är helt enkelt att om man på allvar tror att Sverigedemokraterna ovillkorligt skulle stötta ett alliansstyre tror man fel. Är man så pass övertygad att man utan att skämmas kan kalla oss både för rasister och "bruna" är man ute och cyklar.


Sverigedemokraterna är ett parti med integritet. Att tro att vi efter alla de år vi kämpat för Sveriges bästa ovillkorligt skulle stötta Alliansen bara för att få bort Socialdemokraterna så tror man helt enkelt fel. Att dessutom tro att vi ovillkorligt skulle stötta ungmoderater med Reinfeldtkomplex är helt orimligt.


Vill man få med sig Sverigedemokraternas stöd bör man alltid bete sig anständigt i media och man bör åtminstone bjuda in oss till samtal för att komma överens om vilken politik vi avser driva för att får Sverige på rätt kurs igen.


Våra väljare röstar på oss för att få så mycket sverigedemokratisk politik som möjligt. Vi kommer därför aldrig någonsin sätta oss i knät på vare sig den ena eller den andra sidan. Om de partier som avser styra Sverige därefter väljer att inte samtala med oss så måste de också inse att det kan få konsekvenser. Om Anna Kinberg Batra på riktigt vill bli Sveriges första kvinnliga statsminister och att Torbjörn Tegnhammar på riktigt vill bli Moderaternas andra person att styra Malmö kommer de behöva sverigedemokratiskt stöd.
 

Vågar de verkligen riskera att offra den chansen därför att de på grund av sin inbillade heder vägrar samtala med Sveriges näst största parti?

Pontus Andersson
2:e vice talesperson, Ungsvenskarna

Kommentarer

Kommentera