Hedersförtrycket måste bekämpas med alla medel tillgängliga
Det våld och förtryck som utövas mot unga bakom stängda dörrar har fått växa obekymrat. Samtal om svenska värderingar för nyanlända kommer inte lösa problemet. Det ska inte vara de unga flickorna som är rädda för sina släktingar som sätter heder framför allt, det är dessa monster som ska vara rädda. För det behövs politik som ser till gärningen för vad den är - omänsklig.
Medan vissa sitter i sina trygga hem och diskuterar hur patriarkala strukturer är anledningen till att män är överrepresenterade bland Stockholms statyer lever hundratusentals unga i en värld där hedersförtryck tillhör vardagen. Det kanske är så enkelt att många har varit naiva. Att det fanns en underliggande tro på att människor som kom till Sverige skulle inse hur bra det svenska samhället är och anpassa sig till det, även om förespråkandet av mångkulturalism visar på motsatsen.
Att enbart påpeka vilka delar som lagt grunden för det svenska misslyckandet i att motarbeta hedersförtryck är knappast effektivt. Besluten har redan fattats, brickorna har redan fallit. Det vi kan göra nu är att utgå från den verklighet vi skapat och arbeta för att förändra den. För att bekämpa hedersförtrycket behöver vi dela upp det i delar, med olika förslag på varje område:
1. Lagstiftningen. Sverige saknar i dag en vettig lagstiftning på området. Det finns förvisso straffrättsliga och civilrättsliga bestämmelser som stärker skyddet mot tvångs- och barnäktenskap, men dessa är bristfälliga. Det behövs lagar som riktar sig specifik mot hedersvåld och förtyck med långa fängelsestraff som följd – och livstids utvisning där det är möjligt. När en far fattar ett beslut om att misshandla sin dotter för att hon har ”vanärat” familjen ska det vara med vetskapen om att rättssystemet inte ser med blida ögon på det.
2. Utbildningen. De som utsätts är inte isolerade från samhället. De går i skolan likt oss flesta och det är även där vi behöver rikta mer resurser. En del av utbildningen i grundskolan bör rikta sig till att berätta för elever vilka friheter de har rätt till och hur man ska agera när man utsätts för förtryck – redan från förskolan. Vidare behöver även lärarna utbildas i att uppmärksamma elever som eventuellt är drabbade, ett snabbt agerande är i många fall avgörande.
3. Insatser under ungas fritid. Hedersvåld kan existera i det gömda så länge vi ursäktar och uppmuntrar vissa grupper att skapa sina egna samhällen och leva efter sina egna regler. För att motverka detta bör vi ställa högre krav att delta i aktiviteter utanför skoltid. Genom att se till att ungdomar idrottar tillsammans med andra hindrar vi patriarkala krafter från att låsa in sina döttrar. Om det kan ske med hjälp av att subventionera medlemsavgifter i idrottsföreningar eller genom att införa ett statligt idrottsprogram låter jag vara osagt.
Jag har länge ansett att det bör vara upp till den enskilde individen att bestämma över sin klädsel och sitt utseende, så länge det inte går ut över någon annan. En åsikt som jag inte kan stå för längre. Även om en del av de som bär slöja gör det frivilligt går det inte att bortse från att plagget bär en stor del av ansvaret för att hedersförtrycket får fortskrida. I en perfekt värld skulle de som bär slöjan frivilligt ta av sig den för att belysa de som blivit tvingade att bära den, men tyvärr ser många fortfarande bara till sig själva. Med anledning av detta är det rimligt att begränsa användandet av religiösa huvudbonader för unga, och jag tror att om det finns en gud däruppe så skulle han hålla med mig.
Felix Byström
Vice talesperson, Ungsvenskarna.
