Trubbel i paradiset

 

Det har utan tvekan skett ett skifte i svensk politik. Ett skifte som har skapat påfrestningar för de tidigare så självklara politiska utgångspunkterna och samarbetena. Delar av den politik SD länge drivit och som övriga konstant kritiserat och smädat är nu helt plötsligt regeringspolitik. Kvar står allianser som vilar på en ostadig grund.
Regeringen har successivt försökt luckra upp den genomförda politiken genom att benämna den som tillfällig. Samtidigt har Moderaterna gjort en kovändning från ”öppna era hjärtan” till att bedriva en, på riktigt, restriktiv migrationspolitik.

Vi har med rätta ifrågasatt seriositeten i den nya linjen när man samtidigt vill bilda regering med Alliansen, vars övriga partier ger lite stöd till Moderaternas vändning. Men om man tror att oenigheten i Alliansen är påtagande är det ingenting jämfört med splittringen bland ungdomsförbunden.

Fram tills nyligen var KDU det enda ungdomsförbundet i Ung-Alliansen som ens berörde den uppenbara problematik som migrationen till Sverige fört med sig. MUF, LUF och CUF var istället övertygade om att öppna gränser och fri migration var en självklarhet och att man på sin höjd kanske skulle behöva reformera arbetsmarknaden lite för att klara av det. 

Den forna MUF-ledningens liberalism saknade uppenbarligen stöd bland förbundets medlemmar varpå en ny förbundsordförande valdes med en jordskredsseger. En ordförande som gick till val på att minska kostnaderna för migrationen genom att bland annat lägga större ansvar på de som migrerar hit och begränsa deras tillgång till välfärden. Något som självklart skulle minska ”pull-faktorerna” till Sverige och således minska migrationen. Reaktionen på detta var att både CUF och LUF gick i taket (http://www.metro.se/metro-debatt/vi-maste-fortsatta-oppna-granserna-for-flyktingar-mufs-linje-oroar-oss/EVHpkv!mDHwcATkeudM/) och beskyllde MUF för att flörta med SD-väljare samtidigt som de åter passade på att framföra sina orealistiska tankar gällande öppna gränser.
In i bilden kommer KDU. Ett rimligt antagande hade varit att de skulle välja att backa MUF, men istället väljer KDU:s nyvalda ordförande att påpeka att de minsann är de enda i Ung-Alliansen som inte tror på fri invandring. Uttalandet stöds dels genom tidigare uttalanden från den nya MUF-ordföranden.

Min spontana reaktion på de uppenbara interna konflikterna inom Ung-Alliansen är att det, likt KDU belyst, är upp till bevis för MUF att göra gällande huruvida man menar allvar med sin nyfunna önskan kring migrationen. Men i ett större perspektiv är det uppenbart att sprickan i Alliansen är större än vad man velat påskina, framförallt bland ungdomsförbunden.

Hur dessa framtida ledare ska kunna hålla ihop i en regering när de bråkar om grundläggande politik är för mig en gåta.

// Tobias A.