Blogg

The Meme War: Låt inte Bryssel kontrollera era memer

 
 
 

Kriget om memer har börjat. På ena sidan står vanligt folk – killar och tjejer av alla åldrar som sprider bilder eller kortare klipp (gifs) med text för att uttrycka sig (ofta med politisk underton). På andra sidan står de stora film-/och musikföretagen som kraftigt vill begränsa privatpersoner användande av bilder som ligger till grund för Memerna. I mitten, och som avgörande part står Europeiska Unionen. 

Den 20 juni röstar Europaparlamentet om det kontroversiella artikel 13-förslaget. I korthet innebär förslaget att sociala medieplattformar skulle vara tvungna att filtrera och radera bilder som innehåller upphovsrättsskyddat material, vilket i praktiken skulle betyda att spridningen av Memes inte längre skulle vara möjlig.

EU-vänner brukar framhålla att den Europeiska Unionen ger flera länder möjlighet att samarbeta i lagstiftningen och därmed få en större möjlighet att påverka storföretagen. Detta så att lagarna blir gynnsamma för de privata individerna. Tyvärr, har EU gång på gång, inte minst genom artikel 13, visat på att så inte är fallet. Istället för att främja vanliga individers intresse vid upphovskydd så har man valt att luta sig mot de närmare 30.000 lobbyisterna som finns i Bryssel.Kanske inte så konstigt när det går 40 lobbyister eller 42 anställda tjänstemän för varje demokratiskt vald Europaparlamentariker.

Marginalnyttan av artikel 13 är svår att se. Utöver det faktum att stora techföretag som Google och Facebook nu tvingas att ta fram tekniska lösningar för sina plattform inför omröstningen så är det medborgarna som blir de verkligen förlorarna. Den tekniska lösningen skulle resultera i att sociala media-företagen bygger in automatiska filter i sina plattformar. Vilket i sin tur resulterar i att privatpersoners möjlighet att dela information med varandra online skadas. Internet såsom vi känner det idag skulle inte existera längre.

Friheten på internet är en av de bidragande faktorerna till att nya demokratiska rörelser har kunnat nå ut till folk. Ungsvenskarna kommer alltid att förespråka ett öppet och fritt internet, där fokus sätts på privatpersonens integritet framför kommersiella syften. Vi ser behovet av en uppdaterad upphovsrättslagstiftning, men på svenska villkor och av svenska politiker, för att gynna individen. Vi kommer inte att acceptera att byråkrater i Bryssel vill reglera folks frihet att dela information, vare sig det är artiklar från “alternativmedia” eller membilder med grodor.

Tyvärr har svenska politiker och partiers intresse i denna, för internet, avgörande fråga lyst med sin frånvaro. För oss Ungsvenskar är det dock en självklarhet att stå upp för yttranderätten och för individernas internet. 

 

Tobias Andersson, Nationell talesperson.

Simon Solberg, IT-politisk talesperson.

Gabriel Kroon, Europapolitisk talesperson.

 

Mest lästa inläggen

Tobias Andersson

The Meme War: Låt inte Bryssel kontrollera era memer

Kriget om memer har börjat. På ena sidan står vanligt folk – killar och tje...

Tobias Andersson

Avvecklingen av Sveriges kommunikationsnät

Sverige är en av världens mest tekniskt utvecklade länder, men varför straf...

Tobias Andersson

Regeringens svek mot hedersoffren

Sedan valet år 2014 har Sverige haft en regering bestående av Socialdemokra...

Tobias Andersson

EU är kolossen på lerfötter

Kampen om EU:s framtid hårdnar. I allt fler länder så har EU-skeptiker komm...

Blogg

Avvecklingen av Sveriges kommunikationsnät

 

Sverige är en av världens mest tekniskt utvecklade länder, men varför straffas befolkningen för det?
Det är den svenska befolkningens nyfikenhet som har upprättat vårat tekniska samhälle.
Men för att hålla nyfikenheten uppe så måste möjligheter också finnas.

Det är med sorg man hör de den gemenskap det så kallade televerket gav från gamla arbetare.
De pratar om ordning och allas rätt till sin telefonanslutning som det var på den tiden. Även om du bodde flera kilometer in i skogen så fick du din telefon inkopplad för samma anslutningsavgift som de som bodde i centralorten. Det är en riktig landsbygdspolitik som bör värnas.

För 26 år sedan började den riktiga avvecklingen även fast man hade petat lite på den under tiden.
På den tiden hade Sverige ett rustat och fint nät som höll kommunikationen uppe i hela vårat avlånga land.

Regeringen kom på sig själva att detta kanske inte var så smart under 2009 då man inte underhöll nätet själva utan det ansvaret låg på Telia(Skanova).
Så man fastställer en strategi att 90% av hushållen ska ha 100Mbit/s år 2020.
Några år senare ändrar man sig med en ny regering och vill ha 95% av hushållen.
Plötsligt läggs ett ansvar på befolkningen att lösa ett problem åt regeringen.

Företagen ser nu chansen och bidragsjakten börjar.
Små företag får svårt att söka bidragen på grund av kriterierna, de företagen som faktiskt skulle gynnats utav en sådan ny infrastruktur i landet. Flertalet föreningar skapas på landsbygden för att få ner priserna och skapa möjligheten att söka bidrag. Dessa bidrag används sedan för att betala småföretagen då de stora företagen oftast är intresserade av andra områden då de vill tjäna pengar.
Det är därför vissa inte får sin anslutning även fast de bor i närheten av där de gräver.

Klagomål kommer även ofta på att man tar bort kopparnätet för fungerande anslutningar. Anledningen till att kopparnätet tas bort är inte bara för bristande underhåll, men även för att man behöver de gamla telefonstationerna till de nya fiberanslutningarna.
Bristen här är ersättningsvarorna med mobilt bredband som inte kan räknas som en fast anslutning med dagens krav.
Okunskap visas även här då man även här har satt ett mål till 2025 där man anser att de som bor väldigt avlägset ska ha tillgång till mobila tjänster.
Här gjorde man en nödlösning och ökade kravet på vad en acceptabel bredbandsanslutning var.
Man valde att ändra från 20kbit/s till 1Mbit/s , observera då att den strategin som ska följas är 100Mbit/s.

Detta resulterade i att kommunerna fick börja ta ett ansvar och pengar för fiberutbyggnad blev plötsligen en av den redan tunga kommunala budgeten.
Kommuner började bygga ut sitt befintliga nät då de i regel har ett eget till kommunala byggnader. Detta skapade en osund konkurrens mot företagen som gräver fibern.
Många kommuner slöt tillslut avtal med stora aktörer för att lösa deras problem.
Man la ifrån sig ansvaret och konkurrerade ut andra företag, speciellt de mindre lokala.

 

 

Året 2018 har bara börjat och ett av de första uppdragen post och telestyrelsen fick var att lösa 10Mbit/s anslutningar där man inte kan få en anslutning som motsvarar den hastigheten. Det beräknas vara 300 hushåll. Här tror jag regeringen har missat hur många hushåll det handlar om och man hoppar även över sin egna strategi.

En ny strategi måste snarast tas fram som är realistisk för dagens krav där kunskap har fått ge sin mening men även som är sund för medborgare och företag.

 

Marcus Lejonqvist

Suppleant Nationella Arbetsgruppen Ungsvenskarna SDU


Mest omtyckta inläggen

Tobias Andersson

Nyttja beredskapskrediten

Försvaret är magert… Men det många inte vet är hur illa det står till i Sve...

Tobias Andersson

För ett sammanhållet Sverige - där alla känner trygghet

I år är det val. Det är ett ödesval för Sverige och dess medborgare. I fyra...

Tobias Andersson

Bredare inkludering under veterandagen

2008 tog man beslutet att Sverige skulle ägna den 29 maj åt att hedra och m...

Tobias Andersson

Flera ungsvenskar på partiets förslag till riksdagslista

(Ebba Hermansson) Idag presenterade partiets valberedning sitt förslag till...

Blogg

Regeringens svek mot hedersoffren

 

Sedan valet år 2014 har Sverige haft en regering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Dessa partier har länge betraktat värnandet av kvinnors rättigheter som centralt för deras politik. På regeringens hemsida skriver de att jämställdhet är avgörande för deras prioriteringar i besluten de tar, och utser vidare sig själva till ”världens första feministiska regering”. Budskapet de vill sända ut är onekligen tydligt: att ett viktigt mål för denna regering är att stärka kvinnors rättigheter.  

Trots att Sverige är ett relativt jämställt land, finns det dock ett oroväckande fenomen som har spritts till Sverige från andra länder och som utgör ett direkt hot mot kvinnors frihet, nämligen hederskultur. Detta begrepp syftar till kulturella mönster som begränsar individers rätt till självbestämmande, med hänvisning till släktens heder. Särskilt drabbade blir ofta flickorna, som tvingas gå klädda på ett bestämt sätt, som förbjuds att umgås med sina klasskamrater, och som gifts bort mot sin vilja, allt för att upprätthålla familjens heder. Om flickorna protesterar mot familjens förväntningar riskerar de att misshandlas eller mördas, för att de inte ska dra skam över släkten. Hederskultur är således ett område där det fortfarande krävs oerhört mycket arbete för att stärka flickornas rättigheter.

Regeringens inställning till hedersförtryck är dock märklig. Fastän de länge har lovat att vidta åtgärder för detta problem som drabbar tiotusentals flickor i Sverige, har deras agerande rent praktiskt snarare stärkt hederskulturen än att motarbeta den. Inte minst har den bristande integrationspolitik som de bedrivit varit en betydande orsak till detta. Istället för att ställa krav på att de människor som kommer från länder där hederskultur är vanligt förekommande, ska överge sina osunda värderingar och anpassa sig till det svenska samhället, har regeringen tillåtit dem att fortsätta leva som de gjorde i sina hemländer, vilket har bäddat för att hederskulturen bevarats hos vissa invandrarsläkter i Sverige.

Inte heller visade regeringspartierna någon vilja att förändra sitt ansvarslösa mönster när de i riksdagen, tillsammans med Vänsterpartiet, nyligen röstade mot ett förslag om att totalförbjuda barnäktenskap. De rödgrönas ovilja att ta barnäktenskap på allvar, är ytterligare ett exempel på att regeringen, trots sina stora löften och starka lovord, ännu inte tar initiativ till att motarbeta riktigt kvinnoförtryck.

Sedan ”världens första feministiska regering” kom till makten för fyra år sedan, har de knappast levt upp till sitt löfte att prioritera jämställdhet i sina beslut. Med en politik som gynnat hederskulturens fäste, har de svikit alla de unga flickor som lever under hedersförtryck. Det är hög tid att sätta stopp för denna negativa utveckling, och införa en effektivare integrationspolitik med högre krav, för att göra upp med hederskulturen och på riktigt förbättra situationen för några av Sveriges mest utsatta kvinnor.

 

Tove Wiberg

Suppleant nationella arbetsgruppen, Ungsvenskarna

 

Mest kommenterade inläggen

Tobias Andersson

Socialdemokrati – en utdöende ideologi

Att Socialdemokraterna ska ha byggt Sverige är det många som talar för – sa...

Tobias Andersson

Bilden av Sverige

I en uppmärksammad valfilm gjord av Moderaterna i Göteborg målas en bild up...

Tobias Andersson

Det räcker inte - Satsa på Försvaret!

På grund av Sovjetunionens fall, naiva och kortsiktiga vänster- som högerpo...

Tobias Andersson

Välviljans Rasism

Det svenska folkhemmets tid präglades fram till 1960-talet av tanken om ett...