Opinionsblogg

Socialism suger


 
Under en lång period har vi här i Sverige kunnat bevittna hur välfärden sakta men säkert har nedmonterats. Vi har sett hur det har fått stora konsekvenser för bland annat sjukvården, äldrevården, polisväsendet och utbildningsväsendet. Vi har frågat oss själva: hur är det möjligt? Hur är det möjligt, att i en välfärdsstat som Sverige, med ett av det högsta skattetrycken i världen, samtidigt ha en underfinansierad välfärd. Det är endast möjligt om man som i de rödgrönas fall inte har någon respekt för folkets pengar.


Att den socialdemokrati som en gång i tiden byggde upp ett välfärdssystem som svenskarna skröt om, nu har börjat att rasera, är svårt att greppa. Trots att regeringens budget är underfinansierad och trots att man tvingas låna i högkonjunktur, så vägrar man erkänna att socialismen har passerat sitt bäst före datum. Man fortsätter istället att beskatta det svenska folket upp över öronen och förväntar sig dessutom att de ska gilla det. Men när allt färre skall betala för allt fler, när de som jobbar skall betala för de som inte jobbar, när höginkomsttagaren betalar dubbelt så mycket i skatt men får ut precis lika mycket som den som betalar hälften: då raseras viljan att bidra till samhället.

En generös välfärdsstat bygger på att skattebetalarna faktiskt vill vara med och bidra till samhällsbygget, det är det som håller ihop hela idén med en gemensamt finansierad välfärd. Att i utbyte mot att ge bort en hög procentsats av sin lön, få ett väl utbyggt skyddssystem tillbaka. Men när detta skyddssystem inte längre kan erbjuda just det uppstår den oundvikliga frågan: Hur länge kommer det svenska folket att finna sig i att vara högst beskattade i världen samtidigt som välfärden går på knäna?


När blivande mödrar tvingas åka till Finland för att föda. När patienter skickas hem och avlider för att sjukhusen har platsbrist. När polisen inte längre kan garantera medborgarnas säkerhet och personer uppmanas att göra egna brottsplatsundersökningar. När äldrevården inte längre kan erbjuda varm mat till våra äldre. När förskole- och skolklasserna blir för stora, och sjuksköterskorna för få. När den svenska skattebetalaren ser allt detta, hur troligt är det att denne kommer att ha förståelse för den skattesats som krävs av honom?

En parameter som det också alldeles för sällan pratas om är det faktum att allt det som vi här i Sverige tar för givet, såsom gratis sjukvård, gratis utbildning, generösa bidrags och socialsystem, betald föräldraledighet med mera,- Allt detta är gratis för att någon annan betalar för det. Och när denna någon annan inte längre finner sig i att ge bort majoriteten av sin lön för att finansiera en välfärd som inte ger något i retur, det är då vi har verkliga problem.

Det vi här i Sverige ska nedmontera är inte välfärden, utan socialismen.

Ebba Hermansson,
Ledamot i den nationella arbetsgruppen

Mest lästa inläggen

Tobias Andersson

Socialism suger

Under en lång period har vi här i Sverige kunnat bevittna hur välfärden ...

Tobias Andersson

Det osynliga försvaret

Efter att Försvarsmakten år efter år minskade i omfattning till att värn...

Tobias Andersson

Friska vindar blåser över politiken

Friska vindar blåser över den annars enfaldiga, nästintill tråkiga, poli...

Tobias Andersson

Ett insikternas år

Vi lämnar ett händelserikt år bakom oss. Inte minst politiskt. I decenni...

Opinionsblogg

Det osynliga försvaret

 


Efter att Försvarsmakten år efter år minskade i omfattning till att värnplikten tillslut lades vilande, har den allmänna kunskapen hos gemene man om Totalförsvaret, Försvarsmakten och militären i allmänhet blivit svårt lidande. Detta syns extra tydlig när DN/Ipsos den 4/1 2017, publicerade en artikel om det låga förtroendet hos befolkningen för Försvarsmakten. (http://www.dn.se/nyheter/sverige/dnipsos-svenskarna-litar-inte-pa-forsvarets-formaga/)


För bara tjugo år sedan hade nästan varje familj i de svenska hemmen någon form av personlig kontakt med försvaret. Numera syns soldaterna knappt längre. Detta på grund av att de är så få - bara 5800 personer arbetar som kontinuerligt anställda soldater i dagsläget - men också för att Försvarsmakten har anpassat sig till att inte vara i vägen för det civila samhället, när Försvarsmakten egentligen borde stå sida vid sida med det civila samhället och visa upp sig mer. Att exempelvis delta vid Dreamhack, Pride eller Elmiamässan är bra men dock inte tillräckligt, då den vanlige svensken inte ser Försvarsmaktens kärnverksamhet på dessa platser.


De flesta människor har ingen aning om vad Försvarsmakten egentligen sysslar med, då militära övningar i princip alltid hålls så långt borta från det civila som möjligt. Detta är en stor orsak till att Försvarsmakten har hamnat så långt ifrån medborgarna, liksom att myndigheten har förlorat så stort i förtroendebanken. Vårt folk vet inte vad dess försvar klarar av och är kapabla till eftersom de aldrig ser eller upplever det.


Men det är knappast i huvudsak Försvarsmaktens fel att förtroendet har rasat. De som arbetar inom myndigheten gör till största möjliga mån ett otroligt starkt och bra jobb med de knappa resurser som de tilldelas. Detta speciellt ute på förbanden där tillämpningen av ”att trolla med knäna” snarare är regel än undantag.


Nej, de som ställt till det är de socialdemokratiska politiker som startade den huvudlösa nedrustningen och den strategiska ”time-outen” på 90-talet, men som fortfarande vägrar att skjuta till mer resurser trots att de själva konstaterar att det behövs. Även de allianspolitiker som under 00-talet fortsatte nedrustningstrenden, och som till och med kallade Försvarsmakten för ett särintresse, är att skylla för denna nedgång. Men att bara peka finger löser heller inga problem. Vad ska vi göra för att öka det allmänna förtroendet, men också det som faktiskt ger reell effekt? Hur ska vi öka förmågan igen?


Till att börja med anser vi Ungsvenskar att försvarets ekonomiska resurser kraftigt måste ökas. Riksdagen kan inte fortsätta ge Försvarsmakten en underdimensionerad budget och säga: ”Gör det bästa av situationen!”. Vi måste på allvar öka de medel som Försvarsmakten har att nyttja så att myndigheten kan syssla med det som är dess kärnverksamhet, det vill säga att bedriva övningar med modern, pålitlig och krigsduglig personal och materiel. Försvarsmakten behöver rätt utrustning i tillräcklig mängd och personalen behöver öva mycket med den utrustningen i alla tänkbara miljöer där kriget kan tänkas komma att stå, med andra ord överallt. Även i riktiga städer. På så vis kommer även Försvarsmakten att synas mer och kunna skapa ett större förtroende hos befolkningen överlag, liksom i de egna leden.


För det andra måste värnplikten och civilplikten omgående återaktiveras. Det som personalförsörjningsutredningen kommit fram till är en grund, men den måste komplimenteras. Dels med civilförsvarsperspektiv och dels med planer för hur vi konkret ska kunna öka utbildningsplatserna för de pliktade för varje år. Ett steg är att återtaga eller bygga nya regementen och civilförsvarsanläggningar, men även officerare och lärare behöver utbildas i betydligt större grad för att vi ska kunna öka antalet personer som kan göra plikterna varje år. Kanske måste även de soldater med lång erfarenhet som tjänstgör idag även vara med och utbilda de nästkommande värnpliktiga. På sikt skall även plikterna återigen omfatta ett totalförsvar.


För det tredje måste även företagen ställa upp för Sveriges försvars- och beredskapsförmåga. Riksdagen måste besluta om införande av K-företag och civilpliktsplacerad personal på företag och arbetsplatser av vital, allmännyttig karaktär. Exempelvis åkerier, sjukvårdsinstitutioner, fabriker med mera.


Sverige kan inte försvaras enbart med hjälp av militära medel, utan vi måste alla ställa upp för målet att framgångsrikt försvara vårt land om vi skall klara av det. Försvarsmakten och civilsamhället, tillsammans för Sverige.


Michael Clarke
Försvars- och säkerhetspolitisk talesperson Ungsvenskarna

Mest omtyckta inläggen

Tobias Andersson

Nytt år, nya möjligheter

Merparten av oss alla har nu firat jul och nyår med goda drycker och god...

Tobias Andersson

Integration innebär mer än bara arbete

Debatten om integration har olyckligtvis hamnat i ett läge där den perso...

Tobias Andersson

Ungsvenskarna kommenterar illustration på profeten Muhammed

Under måndagen publicerade Ungsvenskarna en bild föreställande profeten ...

Tobias Andersson

Nej till Nord Stream 2

Efter år av Socialdemokratiskt och Alliansstyrd nedrustning så sitter nu...

Opinionsblogg

Friska vindar blåser över politiken


 
Friska vindar blåser över den annars enfaldiga, nästintill tråkiga, politiska dragkampen mellan rött och blått. Det är tydligt att människor över hela Europa börjar vakna upp och fundera, ”Vilken skillnad kan jag göra med min röst?”

Den grundläggande demokratiska rättigheten, att påverka sitt samhälle genom att lägga sin röst på den mest förtroende ingivande och tilltalande kandidaten, verkar vara som bortblåst.

Etablerade medier, proffs-tyckare och kändisar från hela världen försöker säga till oss vad vi ska tycka, tänka och rösta. Men frågan är hur dem kan ha den blekaste uppfattningen om vanliga människors situation runt om i Europa.

Som, 25 åriga Filip i Stockholm som förmodligen aldrig kommer kunna flytta ut från sina föräldrars lägenhet utan att belåna sig på miljoner kronor.

Pauline ifrån Calais, i Frankrike som inte vågar gå på gatorna om natten i rädsla av att bli antastad och våldtagen.

Christoph från Berlin i Tyskland som ständigt är orolig för nya terror hot som kan skada hans familj och vänner.

Mathijs från Amsterdam, Holland som är rädd att inte kunna få tillräcklig pension i framtiden.
När dessa människor väljer att lägga sin röst, sitt förtroende, så kommer dem att lägga det på den som utlovar förändring och förbättring.


Den våghalsiga attityden mot etablissemanget, raka tillvägagångsättet och förståelsen för vanliga medborgares problem har lett till en ökad popularitet för nationalkonservativa partier i Europa.

Under året 2016 blåste demokratins vindar vid valet av Trump som president för USA och Storbritanniens utgång ur Europeiska Unionen.

De politiska valen under 2017 kommer tveklöst att bli ett omvälvande för de etablerade politikerna i Holland, Frankrike och Tyskland. Där partier som Frihetspartiet i Nederländerna, AfD i Tyskland och Front National i Frankrike ständigt lockar över väljare från etablissemanget.

För mig är det tydligt att de friska politiska vindarna blåser upp till en storm. En storm som kommer rucka det övergripande Europeiska såväl som nationella etablissemangets skuta. Frågan är bara om någon kommer vilja rädda dem?

Gabriel Kroon
Internationell sekreterare Ungsvenskarna

Mest kommenterade inläggen

Tobias Andersson

Trubbel i paradiset

Det har utan tvekan skett ett skifte i svensk politik. Ett skifte som ha...

Tobias Andersson

Feminism syftar till indoktrinering - Gästinlägg

Låt mig vara tydlig och konkret.Jag har alltid och kommer alltid tala mi...

Tobias Andersson

MUF och dess miljöpartister - TT

Det kan inte ha undgått många att Ungsvenskarna väldigt sällan drar jämn...

Tobias Andersson

Sluta dalta med illegala invandrare - TT

Idag kan man läsa på SvD om polisens problem att utvisa illegala invandr...