Friska vindar blåser över politiken
Friska vindar blåser över den annars enfaldiga, nästintill tråkiga, politiska dragkampen mellan rött och blått. Det är tydligt att människor över hela Europa börjar vakna upp och fundera, ”Vilken skillnad kan jag göra med min röst?”
Den grundläggande demokratiska rättigheten, att påverka sitt samhälle genom att lägga sin röst på den mest förtroende ingivande och tilltalande kandidaten, verkar vara som bortblåst.
Etablerade medier, proffs-tyckare och kändisar från hela världen försöker säga till oss vad vi ska tycka, tänka och rösta. Men frågan är hur dem kan ha den blekaste uppfattningen om vanliga människors situation runt om i Europa.
Som, 25 åriga Filip i Stockholm som förmodligen aldrig kommer kunna flytta ut från sina föräldrars lägenhet utan att belåna sig på miljoner kronor.
Pauline ifrån Calais, i Frankrike som inte vågar gå på gatorna om natten i rädsla av att bli antastad och våldtagen.
Christoph från Berlin i Tyskland som ständigt är orolig för nya terror hot som kan skada hans familj och vänner.
Mathijs från Amsterdam, Holland som är rädd att inte kunna få tillräcklig pension i framtiden.
När dessa människor väljer att lägga sin röst, sitt förtroende, så kommer dem att lägga det på den som utlovar förändring och förbättring.
Den våghalsiga attityden mot etablissemanget, raka tillvägagångsättet och förståelsen för vanliga medborgares problem har lett till en ökad popularitet för nationalkonservativa partier i Europa.
Under året 2016 blåste demokratins vindar vid valet av Trump som president för USA och Storbritanniens utgång ur Europeiska Unionen.
De politiska valen under 2017 kommer tveklöst att bli ett omvälvande för de etablerade politikerna i Holland, Frankrike och Tyskland. Där partier som Frihetspartiet i Nederländerna, AfD i Tyskland och Front National i Frankrike ständigt lockar över väljare från etablissemanget.
För mig är det tydligt att de friska politiska vindarna blåser upp till en storm. En storm som kommer rucka det övergripande Europeiska såväl som nationella etablissemangets skuta. Frågan är bara om någon kommer vilja rädda dem?
Gabriel Kroon
Den grundläggande demokratiska rättigheten, att påverka sitt samhälle genom att lägga sin röst på den mest förtroende ingivande och tilltalande kandidaten, verkar vara som bortblåst.
Etablerade medier, proffs-tyckare och kändisar från hela världen försöker säga till oss vad vi ska tycka, tänka och rösta. Men frågan är hur dem kan ha den blekaste uppfattningen om vanliga människors situation runt om i Europa.
Som, 25 åriga Filip i Stockholm som förmodligen aldrig kommer kunna flytta ut från sina föräldrars lägenhet utan att belåna sig på miljoner kronor.
Pauline ifrån Calais, i Frankrike som inte vågar gå på gatorna om natten i rädsla av att bli antastad och våldtagen.
Christoph från Berlin i Tyskland som ständigt är orolig för nya terror hot som kan skada hans familj och vänner.
Mathijs från Amsterdam, Holland som är rädd att inte kunna få tillräcklig pension i framtiden.
När dessa människor väljer att lägga sin röst, sitt förtroende, så kommer dem att lägga det på den som utlovar förändring och förbättring.
Den våghalsiga attityden mot etablissemanget, raka tillvägagångsättet och förståelsen för vanliga medborgares problem har lett till en ökad popularitet för nationalkonservativa partier i Europa.
Under året 2016 blåste demokratins vindar vid valet av Trump som president för USA och Storbritanniens utgång ur Europeiska Unionen.
De politiska valen under 2017 kommer tveklöst att bli ett omvälvande för de etablerade politikerna i Holland, Frankrike och Tyskland. Där partier som Frihetspartiet i Nederländerna, AfD i Tyskland och Front National i Frankrike ständigt lockar över väljare från etablissemanget.
För mig är det tydligt att de friska politiska vindarna blåser upp till en storm. En storm som kommer rucka det övergripande Europeiska såväl som nationella etablissemangets skuta. Frågan är bara om någon kommer vilja rädda dem?
Gabriel Kroon
Internationell sekreterare Ungsvenskarna
