Svensk vård ovärdig ett välfärdsland
Det påstås ofta att Sverige är ett rikt land – att vi har råd. Ändå tvingas vårdsökande patienter dagligen att trängas i korridorer på grund av sjukhusens platsbrist. Sjuksköterskor gråter av stress och hinner varken äta eller kissa. Cancersjuka patienter tvingas söka vård utomlands.
Det är mycket som inte står rätt till i Sverige och den svenska sjukvården. Som nybliven mamma vill jag ändå lyfta de enorma problemen med förlossningsvårdens platsbrist och underbemanning, samt riskerna detta för med sig.
Den kraftiga underfinansieringen av kvinnosjukvården skapar stora problem inom förlossningsvården och för de som jobbar som barnmorskor. Situationen är ohållbar och har så varit under lång tid. Barnmorskorna orkar inte längre med den arbetsbelastning som tynger de svenska förlossningsavdelningarna. Resultatet har blivit att många säger ifrån genom att säga upp sig. Det medför i sin tur att de erfarna barnmorskornas kompetens förloras och att de nyexaminerade barnmorskorna inte får den så värdefulla introduktionen som de annars hade kunnat få.
Flera barnmorskor vittnar om tidsbrist och den enorma stress det innebär att tvingas ansvara för flera patienter samtidigt, samt hur dåligt de mår över att inte kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett tillfredställande sätt. Detta leder bland annat till fler medicinska ingripanden, så som exempelvis sugklocka, vilket i sin tur leder till att fler kvinnor drabbas av bäckenbottenskador.
De stora bristerna inom förlossningsvården gör att många blivande mammor känner mycket stor oro och rädsla över att inte få den hjälp som krävs, för att både barnet och de själva ska överleva förlossningen. Rädslan medför många gånger att mamman inte vågar chansa att föda vaginalt och därför istället kräver planerat kejsarsnitt – trots att detta är betydligt mer riskfyllt.
Ytterligare skäl till att många kvinnor väljer planerat kejsarsnitt är att de inte vill riskera att bli ivägskickade till andra sjukhus, andra län och ibland till och med andra länder, på grund av den platsbrist som råder på många av de svenska förlossningsavdelningarna.
Sveriges regering – världens första feministiska regering enligt dem själva – har nu haft mer än två år på sig att göra något för att förbättra situationen för landets barnmorskor och blivande mödrar. Men istället för en utveckling till det bättre har det bara blivit sämre och sämre. Hur många kvinnor och barn måste sätta livet till för att det ska ske en förändring?
Vi Ungsvenskar kräver kraftiga förbättringar inom förlossningsvården och den svenska välfärden. Det är hög tid att göra något åt problemen – på riktigt.
Elin Blomberg, Ungsvenskarnas nationella arbetsgrupp
Det är mycket som inte står rätt till i Sverige och den svenska sjukvården. Som nybliven mamma vill jag ändå lyfta de enorma problemen med förlossningsvårdens platsbrist och underbemanning, samt riskerna detta för med sig.
Den kraftiga underfinansieringen av kvinnosjukvården skapar stora problem inom förlossningsvården och för de som jobbar som barnmorskor. Situationen är ohållbar och har så varit under lång tid. Barnmorskorna orkar inte längre med den arbetsbelastning som tynger de svenska förlossningsavdelningarna. Resultatet har blivit att många säger ifrån genom att säga upp sig. Det medför i sin tur att de erfarna barnmorskornas kompetens förloras och att de nyexaminerade barnmorskorna inte får den så värdefulla introduktionen som de annars hade kunnat få.
Flera barnmorskor vittnar om tidsbrist och den enorma stress det innebär att tvingas ansvara för flera patienter samtidigt, samt hur dåligt de mår över att inte kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett tillfredställande sätt. Detta leder bland annat till fler medicinska ingripanden, så som exempelvis sugklocka, vilket i sin tur leder till att fler kvinnor drabbas av bäckenbottenskador.
De stora bristerna inom förlossningsvården gör att många blivande mammor känner mycket stor oro och rädsla över att inte få den hjälp som krävs, för att både barnet och de själva ska överleva förlossningen. Rädslan medför många gånger att mamman inte vågar chansa att föda vaginalt och därför istället kräver planerat kejsarsnitt – trots att detta är betydligt mer riskfyllt.
Ytterligare skäl till att många kvinnor väljer planerat kejsarsnitt är att de inte vill riskera att bli ivägskickade till andra sjukhus, andra län och ibland till och med andra länder, på grund av den platsbrist som råder på många av de svenska förlossningsavdelningarna.
Sveriges regering – världens första feministiska regering enligt dem själva – har nu haft mer än två år på sig att göra något för att förbättra situationen för landets barnmorskor och blivande mödrar. Men istället för en utveckling till det bättre har det bara blivit sämre och sämre. Hur många kvinnor och barn måste sätta livet till för att det ska ske en förändring?
Vi Ungsvenskar kräver kraftiga förbättringar inom förlossningsvården och den svenska välfärden. Det är hög tid att göra något åt problemen – på riktigt.
Elin Blomberg, Ungsvenskarnas nationella arbetsgrupp
