S kan aldrig bekämpa antisemitism
De senaste dagarna har rapporteringen om helt öppet och offentligt hat, hot och våld mot Sveriges judiska befolkning duggat tät. Israeliska flaggor har eldats upp, molotovcocktails har kastats mot synagogor och på svenska gator och torg har antisemitiska islamistiska stridsrop skanderat.
Svensk offentlighet har varit kluven. Delar av den har påpekat att detta hat onekligen kan ha kommit som en chock för någon givet de senaste årens utveckling. Andra verkar ha blivit tagna på sängen och först efter mycket om och men sagt att det är en problematisk utveckling som kanske kan härledas till vissa ideologiska (läs: islamistiska) förtecken. En tredje grupp har valt att likna Israel vid IS och rent generellt försökt flytta problematiken från importerad antisemitism till politiska händelser i Israel och USA.
Visst är det som så att Trumps beslut att flytta ambassaden till Jerusalem är vad som, just denna gången, fick den antisemitiska krutdurken att explodera. Det är dock blott en delförklaring och aldrig någon ursäkt eller något legitimt försvar till de reaktionerna vi fått bevittna.
Hade USA varit boven i dramat hade stridsropen yttrats mot dem, nu riktas de mot judar. Detta blir än tydligare när man märker att det inte är Israel som får utstå det mesta hatet utan den svenska judiska befolkningen. Vilken knappast kan behöva stå till svars för vare sig handlingar av Israel och USA. Varken kritik mot USA eller Israel är således orsaken, det handlar kort och gott om rent judehat.
Svensk offentlighet har varit kluven. Delar av den har påpekat att detta hat onekligen kan ha kommit som en chock för någon givet de senaste årens utveckling. Andra verkar ha blivit tagna på sängen och först efter mycket om och men sagt att det är en problematisk utveckling som kanske kan härledas till vissa ideologiska (läs: islamistiska) förtecken. En tredje grupp har valt att likna Israel vid IS och rent generellt försökt flytta problematiken från importerad antisemitism till politiska händelser i Israel och USA.
Visst är det som så att Trumps beslut att flytta ambassaden till Jerusalem är vad som, just denna gången, fick den antisemitiska krutdurken att explodera. Det är dock blott en delförklaring och aldrig någon ursäkt eller något legitimt försvar till de reaktionerna vi fått bevittna.
Hade USA varit boven i dramat hade stridsropen yttrats mot dem, nu riktas de mot judar. Detta blir än tydligare när man märker att det inte är Israel som får utstå det mesta hatet utan den svenska judiska befolkningen. Vilken knappast kan behöva stå till svars för vare sig handlingar av Israel och USA. Varken kritik mot USA eller Israel är således orsaken, det handlar kort och gott om rent judehat.
De ovan beskrivna händelseförloppen har redan fått internationell uppmärksamhet och Sverige fortsätter därmed att befästa sin roll som det EU-land med lägst ställning och förtroende hos de internationella israeliska och/eller judiska samfunden. Detta med all rätt. Och vi bör fråga oss vilken roll regeringens vurmande för terrorstaten Palestina har i de senaste årens utveckling.
Regeringens krokodiltårar över de senaste dagarnas antisemitiska händelser blir onekligen något bleka när man samtidigt vet med sig att vi har en utrikesminister som är persona-non-grata i Israel. En statsminister som hyllar terrorfinansierande Fatah som sitt systerparti och flertalet ledande socialdemokrater har poserat med bilder på allt från terrorstämplade palestinier till kartor som raderat den judiska staten Israel.
Regeringen saknar med detta sagt all trovärdighet för att värna om Sveriges judiska befolkning men också i att återupprätta vår relation till mellanösterns enda demokrati, Israel (givet att detta ens är något regeringen önskar…).
Från Ungsvenskarnas sida är det en självklarhet att staten behöver investera mer i säkerhet för det judiska civilsamhället, samt att våldsbejakande demonstrationer ska avbrytas. Samtidigt måste vi på riktigt erkänna roten till problemet. Aldrig ska vi acceptera att personer som nyligen kommit till vårt land inviger sin vistelse här med att hata, och i extremfallet försöker mörda, Sveriges judar.
De som innan de tilldelats medborgarskap torgför denna typ av värderingar, och som därmed tydligt motsätter sig vår demokrati och våra värderingar, ska omgående utvisas. Varför skulle vi någonsin hålla utländska antisemiter om ryggen?
När vi genom förslag likt dessa lyckats upprätta säkerheten för den judiska befolkningen i Sverige är det också dags att stärka vår relation till Israel. Båda dessa uppgifter är dock vår regering helt oförmögen att framgångsrikt lyckas med.
//Tobias A.
