Orimligt hyllande av Le Pen

Idag sker den första etappen i det franska valet och namnet på allas läppar är; Le Pen. Vissa är hoppfyllda, andra är oroliga och jag misstänker att etablissemanget är livrädda.

Jag har själv träffat Marine Le Pen och flera av hennes kollegor. De som kunnat göra sig förstådda på engelska har överlag varit trevliga och relativt vettiga. Innebär det att hon har mitt helhjärtade stöd? Nej, verkligen inte.

Min uppfattning är dock att Le Pen har stort stöd i de sverigedemokratiska leden, föga förvånande tänker de flesta. Att Le Pen attraherar SD-väljare är egentligen inte alls märkligt sett till att hon ofta klumpats ihop med Brexit och Trump, samt blivit en symbol mot etablissemanget, migration och Islam. Flera saker som ger de flesta sverigedemokrater en lite tyngre andning.

Och bortser man från Front Nationals betydligt varmare inställning till Putin och Ryssland så finns många likheter mellan våra partier sett ur en europeisk kontext. Både SD och Fronten vill ta krafttag mot terrorism, minimera Islams inflytande, kraftigt begränsa migrationen och ha en folkomröstning om respektive lands EU-medlemskap.

Ett utökat inflytande inom EU för Nationella Fronten bör således ligga i Sverigedemokraternas intresse. Dessvärre slutar både likheterna och våra väljares analys av Front National just där. Kollar vi istället på deras inrikespolitik så har de betydligt mer gemensamt med svenska vänsterpartiet än oss. 35-timmarsvecka, 60 år som pensionsålder och förstatligande av både det ena och det andra är bara tre exempel. Utöver det tillkommer en radikal protektionism som omöjligt kan försvaras med ekonomiska argument. De vill bland annat lämna (läs: inte omförhandla) internationella handelsavtal, införa straffskatt på utländsk arbetskraft (inte att jämföra med krav på lika villkor), samt låta offentlig upphandling i princip uteslutande gå till inhemska företag.

Jag kan absolut köpa att man vill, inte minst för att försöka vinna röster inom arbetarklassen, driva förslag med syftet att stärka den egna ekonomins konkurrenskraft men Le Pen stannar inte där. Tidigare i år var jag på plats vid ett av hennes tal i vilket hon angrep det engelska språket för att ockupera det franska…

Trots stolligheter likt dessa som jag aldrig skulle kunna försvara och som jag aktivt ämnar motverka inom svensk politik så hade hon fått min röst. Den terror som sker i Islams namn är det största hotet mot den västerländska civilisationen och för det skulle Le Pen aldrig ge vika.

// Tobias Andersson