Regeringens svek mot hedersoffren
Sedan valet år 2014 har Sverige haft en regering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Dessa partier har länge betraktat värnandet av kvinnors rättigheter som centralt för deras politik. På regeringens hemsida skriver de att jämställdhet är avgörande för deras prioriteringar i besluten de tar, och utser vidare sig själva till ”världens första feministiska regering”. Budskapet de vill sända ut är onekligen tydligt: att ett viktigt mål för denna regering är att stärka kvinnors rättigheter.
Trots att Sverige är ett relativt jämställt land, finns det dock ett oroväckande fenomen som har spritts till Sverige från andra länder och som utgör ett direkt hot mot kvinnors frihet, nämligen hederskultur. Detta begrepp syftar till kulturella mönster som begränsar individers rätt till självbestämmande, med hänvisning till släktens heder. Särskilt drabbade blir ofta flickorna, som tvingas gå klädda på ett bestämt sätt, som förbjuds att umgås med sina klasskamrater, och som gifts bort mot sin vilja, allt för att upprätthålla familjens heder. Om flickorna protesterar mot familjens förväntningar riskerar de att misshandlas eller mördas, för att de inte ska dra skam över släkten. Hederskultur är således ett område där det fortfarande krävs oerhört mycket arbete för att stärka flickornas rättigheter.
Regeringens inställning till hedersförtryck är dock märklig. Fastän de länge har lovat att vidta åtgärder för detta problem som drabbar tiotusentals flickor i Sverige, har deras agerande rent praktiskt snarare stärkt hederskulturen än att motarbeta den. Inte minst har den bristande integrationspolitik som de bedrivit varit en betydande orsak till detta. Istället för att ställa krav på att de människor som kommer från länder där hederskultur är vanligt förekommande, ska överge sina osunda värderingar och anpassa sig till det svenska samhället, har regeringen tillåtit dem att fortsätta leva som de gjorde i sina hemländer, vilket har bäddat för att hederskulturen bevarats hos vissa invandrarsläkter i Sverige.
Inte heller visade regeringspartierna någon vilja att förändra sitt ansvarslösa mönster när de i riksdagen, tillsammans med Vänsterpartiet, nyligen röstade mot ett förslag om att totalförbjuda barnäktenskap. De rödgrönas ovilja att ta barnäktenskap på allvar, är ytterligare ett exempel på att regeringen, trots sina stora löften och starka lovord, ännu inte tar initiativ till att motarbeta riktigt kvinnoförtryck.
Sedan ”världens första feministiska regering” kom till makten för fyra år sedan, har de knappast levt upp till sitt löfte att prioritera jämställdhet i sina beslut. Med en politik som gynnat hederskulturens fäste, har de svikit alla de unga flickor som lever under hedersförtryck. Det är hög tid att sätta stopp för denna negativa utveckling, och införa en effektivare integrationspolitik med högre krav, för att göra upp med hederskulturen och på riktigt förbättra situationen för några av Sveriges mest utsatta kvinnor.
Tove Wiberg
Suppleant nationella arbetsgruppen, Ungsvenskarna
