Bredare inkludering under veterandagen
2008 tog man beslutet att Sverige skulle ägna den 29 maj åt att hedra och minnas de soldater som på olika sätt strider, eller har stridit under svensk och FN:s flagga. Lite uppmärksamhet gick veterandagens väg då man från Sveriges håll inte uppmärksammade veteraner öppet som vi gör nu. Men under 2011 så fick veterandagen statsceremoniell status. Det dröjde dock till 2018 för att veterandagen skulle bli en officiell flaggdag, vilket gör att den 29 maj i år blir första officiella veterandagen där man flaggar. Denna gest från statens håll är ett litet tack för den stora insats och uppoffring många av våra svenska veteraner har gjort för land och rike genom åren.
Som ett socialkonservativt ungdomsförbund så är veterandagen av hög prioritet, en dag där man ska minnas, hedra och belöna de tappra män och kvinnor som i många fall med livet som insats har kämpat inte bara för Sverige frihet, utan också andra länders rätt till frihet och demokrati. Veterandagen är också en tid när man ska minnas de människor som inte fick återvända till familj och fosterland med liv och lem i behåll.
Ungsvenskarna ser också vikten att parallellt med dagens veteraner inte låta vårt lands bortgångna veteraner gå till glömska under denna dag. Då Sveriges historia har präglades av att unga svenska män kämpat för Sverige på Europas fält likt dagens soldater som varit i tjänst över flertalet kontinenter i olika fredsbevarande insatser. Den saknad som familj släkt och vänner känner till sina sönder och döttrar kändes säkerligen av familjer till unga män som gick ut i fält under svensk flagg för över hundra år sedan.
Det är lätt att glömma att hundratusentals unga svenskar har dragit ut i fält för Sverige under tidigare århundraden likt de svenskar som idag tjänar i försvarsmakten under olika utlandsmissioner och runt om i Sverige.
På samma sätt som att man om hundra år inte ska glömma de som tjänstgjorde i Somalia, Kosovo och Afghanistan för att nämna några platser, så får vi idag inte glömma bort att svenskar kämpade vid Narva, Fraustadt eller Poltava. Soldaters blod, svett och tårar ter sig inte olika från vilken del i historian man talar om. Deras insatser är en del av vår gemensamma historia, en historia värd att minnas och hedra för oss själva och kommande generationer.
Det minsta man kan göra som nation för att hedra och minnas de människor som är villiga att betala det yttersta priset för vår urgamla frihet är att flagga för både levande och döda. Det är Sverige skyldiga dessa hjältar.
Dennis Askling
Suppleant, nationella arbetsgruppen Ungsvenskarna
