Opinionsblogg

Miljonprogram eller restriktiv invandring

 

 

Regeringens förslag på lösning av den svenska bostadskrisen med högre nyproduktionshyror faller nu platt på sig själv. Regeringens utredning visar nu att högre hyror inte ger fler hyresrätter då hyrorna redan ligger så högt som marknaden tål. Den borgerliga oppositionens lösning där folkets överklagningsrätt inskränks och där storstäderna stärks på bekostnad av övriga Sverige är minst lika otillfredsställande.

 

I dagsläget tvingas ungdomar bo hemma tills långt efter de annars skulle lämnat boet. Köerna för att få en bostad till en rimlig penning är nu flera år i många kommuner, även långt utanför innerstäderna. Det svenska folkhemmet har blivit de fås hem medan övriga medborgare får leva mer trångbott för var dag som går.

 

Om Sverige ska ta sig ur denna kris så måste man gå på det direkt underliggande problemet. Oavsett hur man vrider och vänder så går det inte komma runt det faktum att nyproduktionen av bostäder sker i en långsammare takt än befolkningstillväxten. Stora befolkningsökningar har skett förut och under den industriella eran var denna befolkningsökning inhemsk och löstes med framväxten av slum kring industrierna. Idag är befolkningsökningen konstgjord och på politiskt håll skapad genom massinvandring. Redan i slutet av 60-talet varnades det från Statens offentliga utredningar (SOU1967:18) om att bostadsbrist skulle bli ett av många resultat av en kraftig invandring.

 

Att beröva ungdomen i landet sin framtid genom att sätta andra än våra egna medborgare först är skamligt av regeringen. Sveriges medborgares egna behov måste alltid vara politikernas högsta prioritet.

 

Landets befolkning kan inte växa över landets förmåga att se till dess behov - annars återstår ransoneringar och slumstäder. De orättvisa regler som har givit gräddfiler på bostadsmarknaden där vissa grupper får förtur måste dessutom stoppas. Detta gäller primärt de många tillfällen där nyanlända har fått gå före den bostadskö som funnits. Sådana förturer är direkt diskriminerande och leder till ökad splittring, segregation och motsättningar. Möjligheten att få en bostad måste vara rättvist utformad för sveriges medborgare.

Möjligheter är stora att få fram ett ansvarsfullt bostadsbyggande. Istället för att bygga ifatt genom ett nytt miljonprogram krävs långsiktigt ansvarstagande. Det misslyckade miljonprogrammet bidrog till en splittrad och segregerad bostadsmarknad där de som kunde valde att flytta. Med ett byggprojekt i den storleksordningen som nu ligger framför oss är det därför viktigt att ta lärdom från miljonprogrammet och istället börja fasa ut modernism och brutalism från svensk bostadsmarknad för att istället ersätta det med harmoniska nyproduktioner. Hus som folk vill bo i och som till följd av sin stil bidrar till hemkänsla och sammanhållning i land och rike. Det är idag nästan bara i Sverige som upprätthåller den själsdöda DDR-arkitekturen, i andra länder och städer såsom Dresden i Tyskland väljer man nu att återbygga vackra stadskärnor. Ett hemtrevligt Sverige är möjligt och politiken är vägen.

 

Det är dags att inse att det inte är hållbart att ta emot 100 000-tals människor i en tid då bostadsbrist råder. Det är också dags att inse att bostadsbristen är ett långsiktigt problem som inte kan åtgärdas med enstaka bostadspolitiska sakförslag. Bostadsmarknaden måste tillåtas återhämta sig utan att upprepa miljonprogrammets misstag. Byggandet ska präglas av ansvarstagande och långsiktighet där stad och land växer tillsammans, hand i hand. Det är hög tid för en rättvis bostadsmarknad i Sverige som ser till folkets behov före gräddfiler till nyanlända och andra, av denna och tidigare regeringar, särbehandlade grupper.

 

Wilhelm Eriksson, Bostadspolitisk talesperson, Ungsvenskarna

Ted Bondesson, Migrations- och assimilationspolitisk talesperson, Ungsvenskarna

Kommentarer

Kommentera