Bilden av Sverige

I en uppmärksammad valfilm gjord av Moderaterna i Göteborg målas en bild upp av staden som åtminstone delvis är ytterst negativ. Man säger i filmen att ”Göteborg slits isär”. Man redogör för att människor skjuts ihjäl, bilar brinner och att staden är ett tillhåll för jihadister och kriminella gäng. Filmen har mött kritik - inte bara för att man använt sig av bilder från Kanada, utan också för att man påstås svartmåla staden. Kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, socialdemokraten Ann-Sofie Hermansson, menar till och med att filmen skapar motsättningar. Oavsett vad man tycker i sakfrågan har filmen på nytt lyckats väcka debatten om verklighetsbilden.

Det är inte bara på lokal nivå som frågan lyfts. Även bilden av Sverige ur ett nationellt perspektiv har under den senaste tiden debatterats flitigt. Går det egentligen bra eller dåligt för Sverige? Frågan är inte helt lätt att svara på, och bevittnar man den politiska debatten blir man knappast klokare. Föga förvånande verkar åsikterna vara diametralt olika. En regering som ger sken av att det går fantastiskt bra å ena sidan, och en opposition som hävdar det motsatta å andra sidan. Det verkar knappt finnas någon konsensus i frågan alls.

I internationell kontext har Sverige, åtminstone historiskt, ofta framhållits som ett föregångsland- vår demokrati, jämställdhet, och inte minst vår oerhört generösa välfärd har väckt avund. Ett land präglat av innovationsrikedom, trygghet och gemenskap. Ett land där gammal som ung, man som kvinna, fattig som rik, alltid kunnat lita på att staten verkar som ett skyddsnät. Ett land som dessutom varit i princip helt skonat från omvärldens oroligheter, och inte deltagit i ett krig på över 200 år. Den här bilden av Sverige är så klart eftersträvansvärd att upprätthålla för landets styrande politiker - lika mycket ur en personlig synvinkel, som ur en diplomatisk.

Samtidigt vittnar berättelser om och från Sverige om en helt annan verklighet. En verklighet där kvinnor tvingas föda barn i bilbaksätet för att det inte funnits plats på närmaste BB. Där patienter dött i sjukhuskorridorerna i väntan på vård som kommit alldeles för sent. Där anmälningar om våldtäkt läggs på hög för att polisen saknar tillräckliga resurser. Där bilar brinner, polis och ambulans möts av stenkastande ungdomar, och där de utsatta områdena breder ut sig. Kan man verkligen hävda att det går bra för ett land, när ovan exempel inte är tagna ur en dystopisk roman, utan ur Sverige på 2000-talet!?

Hur mycket är det värt att Sverige är innovationsrikt när ens bil brinner utanför dörren? Hur mycket bryr man sig om att Sverige ligger högt på listan över jämställda länder när man som kvinna inte vågar gå ut ensam när det är mörkt? Svaret på dessa frågor är betydligt enklare- inte alls. Folks faktiska upplevelser i sin faktiska vardag- det är den verkliga striden som politiker från båda sidor av det politiska spektrat måste ta sig an. En svartmålning av Sverige, eller en skönmålning av dito, spelar knappast någon roll för den enskilda individen som inte får delta i SVT:s debattprogram. För dem spelar det knappast någon roll hur verkligheten i Sverige beskrivs. De är nämligen fullt upptagna med att leva i den - varje dag.

Ebba Hermansson

Förbundssekreterare, Ungsvenskarna.