Opinionsblogg

Dags att öka Sveriges självförsörjningsgrad

 


Nyligen anordnades årets upplaga av konferensen Folk och försvar i Sälen. Vår nuvarande statsminister Stefan Löven presenterade där vad han anser vara de åtta största hoten mot Sveriges säkerhet.


Dock så utelämnar han att nämna ett oerhört allvarligt hot som vårt rike står inför vid en eventuell större kris eller väpnad konflikt, nämligen vår låga självförsörjningsgrad. Om möjligheten att föra in varor till Sverige upphörde så skulle det följaktligen leda till att vi blir av med en stor del av det mest basala för ett lands funktionalitet, nämligen möjligheten att försörja sin egen befolkning. Sverige importerar idag runt 50% av allt sitt livsmedel vilket ger oss den mindre smickrande titeln som det land i EU med den absolut lägsta självförsörjningsgraden.


Vid strypt tillförsel har matbutikerna tomt på sina hyllor efter ca åtta dagar då centrallagren tömts. Livsmedelsindustrin och hamnarnas lager uppskattas att räcka i ett par dagar och de enskilda hushållens livsmedelslager beräknas räcka mellan tre till tolv dagar. När dessa dagar passerat är det upp till svenska staten att bistå med livsmedel åt sin befolkning, något som i dagens läge omöjligt.


Sedan inträdet i EU finns inga beredskapslager kvar i vare sig Sverige eller övriga EU. Inte ens vår egen försvarsmakt erhåller några lager med livsmedel åt sin egen personal.


Ungsvenskarna har gång på gång påtalat vikten av ett starkt försvar och en livskraftig landsbygd, men politiker från övriga partier har valt att inte lyssna. De här två områdena har under lång tid dränerats och använts som kassako till diverse usla satsningar, inte minst till en urspårad migration- och integrationspolitik.


Ungsvenskarna avser att få till en förändring och bygga upp det som övriga partier så effektfullt raserat. Jordbruket måste erbjudas bättre villkor att få sin verksamhet att bli lönsam vilket idag är svårt med rådande politik, vilket oundvikligen leder till att många bönder helt och hållet tvingas lägga ned sin verksamhet. För varje lantbrukare som försvinner sjunker inte bara produktion av mat, dessutom går vi allt eftersom miste om viktig kunskap som våra bönder besitter, vilket kan vara livsavgörande i en krissituation.


Fortsätter den här utvecklingen så är det allt färre bönder som ska föda en allt jämt växande befolkning, en ekvation som omöjligen kan gå ihop. Ett totalt importstopp kommer inte bara innebära att vi blir av med matförsörjningen utifrån, även vår storskaliga inhemska produktion skulle näst intill omöjliggöras.


Lantbruket är nämligen beroende av vissa insatsvaror, exempelvis gödningsmedel och protein till djurfoder, även dessa varor är främst importerade och några beredskapslager finns heller inte åt detta. Jordbruket kommer dessutom att behöva skötas via handkraft då bränsle till jordbruksmaskiner snabbt kommer att sina.


Riktar vi våra blickar mot vårt grannland Finland så kan vi där se att politikerna inte bortser från vikten av en politik som ger förutsättningar för ett fungerande jordbruk. Här finns utarbetade riktlinjer gällande deras självförsörjningsgrad som idag ligger runt 80%, de har även tillsammans enats om en nödvändig och fungerande livsmedelsstrategi.


Nyligen presenterades även Sveriges egna livsmedelsstrategi som endast kan beskrivas som uddlös. Innehållet i den består främst av visioner och utan konkreta förslag vilket vore nödvändigt för att på riktigt få till stånd en förbättring.


Den dåliga beredskap som Sverige idag besitter i en allt oroligare omvärld är något vi inom Ungsvenskarna känner den djupaste oro inför. Därför hoppas vi se en utförligare livsmedelsstrategi inom den närmsta framtiden, allt annat vore ett svek mot vårt folk och land.


Mattias Åberg
Djurskydd- och landsbygdspolitisk talesperson

Kommentarer

Kommentera