Opinionsblogg

Vår natur och vikten av den - TT

 

Häromdagen inträffade någonting som åter fick mig att ifrågasätta hur vissa människor är skapta och vad som har gått fel i samhället. Jag stod i centrala Göteborg och väntade på bussen hem och klockan var väl runt 21. Intill mig stod en kvinna i 40-årsåldern och smaskade i sig, på ett ganska osexigt sätt, sin snabbmat från McDonalds.

När hon var färdig släppte hon helt oberört allt skräp på marken precis intill sig. Detta trots att det hade tagit henne max 30 sekunder att slängt det i den närliggande soptunnan. I egenskap av att vara en person som inte riktigt är lika ”Svensson-rädd” för konflikter som många andra svenskar sa jag ”Ursäkta, jag tror du tappade något” och pekade på skräpet. Hon kollade förvånat på mig, vände sig om, förstod att jag menade skräpet, plockade upp det och slängde det. Hon klev sedan på bussen efter att ha gett mig en blick fylld av ilska och förakt.

Det var garanterat inte första gången hon skräpade ner och förmodligen inte sista heller men förhoppningsvis fick hon sig en liten tankeställare efter vårt möte. Hon är dessvärre långt ifrån ensam med att sakna en grundläggande förståelse för vad som är rätt och fel och en känsla av moralisk skyldighet att värna om vårt gemensamma land och dess natur.

Nu kanske inte centrala Göteborg är vår mest natursköna platsmen problemet var väl utspritt även på landsbygden där jag växte upp. I min familj värdesätter man naturen och djuren i den. Tidigt blev jag informerad om att man skulle värna om naturen; inte skräpa ner, inte förstöra, alltid bevara och försvara. Alla behöver självklart inte känna en kärlek till vår natur eller en stark önskan om att vistas i den. En moralisk förpliktelse gentemot den är däremot någonting grundläggande för ett samhälle.

Ett samhälle i vilket man inte bryr sig om de ytor och miljöer man delar med övriga invånare är ett samhälle dömt att drabbas av segregation, lågt socialt kapital och en nedsatt förmåga att tackla gemensamma problem.  Sverige är idag segregerat och splittrat, samt saknar en gemensam kultur eller någonting annat som binder oss samman som nation. I ett sådant samhälle är det inte konstigt att pliktkänslan gentemot naturen och allt därtill saknas hos stora delar av vår befolkning.

Mycket behöver göras för att återskapa trygghet och tillhörighet i Sverige. En början är att inse betydelsen av den natur och miljö vi alla lever och vistas i.

// Tobbe

Kommentarer

Kommentera